Haren sitter på skaren

Vi har nog alla stött på dem. människor vi bara inte klarar av.
Nyligen har jag stött på en sådan människa. Vid första yttrandet kommer en stark känsla av att man inte klarar av personen. Man är likson världar ifrån varandra och det finns inget sätt att bygga broar på.

Man behöver inte tycka om alla människor, men man ska kunna acceptera dem och kunna vara trevlig mot dem.
men om det inte går!? Om man inte på något sätt vill ha kontakt med personen?
Man önskar inte personen allt ont, tvärtom, man vill att den ska ha vänner och så.. och bli lite smartare kanske...

Jag har gått igenom olika faser i detta.. Först kände jag mig som en ond människa.. Jag försökte verkligen acceptera personen som hon var. Man kan inte älska alla, men tycka att de är okej att vara ikring... Men det har visat sig jättesvårt.. När jag kom på att ett par andra tyckte likadant om personen i fråga har det fått mig att känna mig lite mindre ond. Som att det inte är något knasigt med mig, utan att personen i fråga kanske borde lära sig ett och annat...

Med detta vill jag absolut säga att mobbing är helt uteslutet... Skulle personen börja hänga efter mig skulle jag inte frysa ut eller mobbas, men jag skulle kanske inte vara supertrevlig heller, utan mer neutral.

Har funderar på om personen väcker något i mig som gör att jag inte klarar av henne. Lite psykologiskt så.. Att hon har någon brist jag har och vill dölja.. Men jag vet inte riktigt vad det skulle vara.. tror bara att vi är världar ifrån varandra... Hoppas att hon har ett bra liv och människor ikring sig som klarar av henne.. Fast jag kan ibland undra vad det ska vara för människor...

Jag håller på att utbilda mig till ett yrke där det är jätteviktigt att låta varje människa vara den de är och att acceptera alla. Liksom ta tillvara på alla människors kvalitéer... Men tänk om man får jobba med en sådanhär!!! Då vet jag inte riktigt hur det ska gå...
/
Onda jag