Wednesday, December 13, 2006

Man får hålla tummarna & hoppas att man hittar julefriden snart

Ljusen brinner så vackert..
Det doftar så gott från bak och glögg..
Mys-strosa på stan till härlig julmusik...

Allt bli Disney kring jul. Snälla människor och skimmer och gnistrande saker överallt....
As if!

Man kanske ska ta och skita i alltihop i år?

Friday, December 08, 2006

Svärdet i stenen

Har fått skäll för att jag gör för långa inlägg.. Min artistiska förmåga uppskattas inte.... buhu

Tänk en ensam kväll... Inget att göra... Alla vänner borta, upptagn med annat... inget på TV... man vill inte sova... Då kan man gå in på min blogg... Som en vän i nöd och lust. En som finns där länge.. inget småfuttande... Jag hade tänkt min blogg som en räddare i nöden. Den där riddaren i rustning på sin vite springare.. Var tog min dröm vägen?

Saturday, November 25, 2006

Habemus papam! - Vi har en påve!

Ibland vet man inte vad man ska säga förrän efteråt. Och ibland vill man verka smart eller bara ha ett partytrick...
Här lite latinska sentenser... Kända fraser från förr...

Perfer et obdura = Stå ut och var hård!
Need I say more?


In vino veritas = I vinet sanningen.
Denna sanning är inte alltid att man vill tro på...


Nemo saltat sobruis, nisi forte insanit = Ingen dansar nykter, om han händeslevis inte är galen.
Bra sätt att tacka nej till en uppbjudning om man är den icke dansande typen.


Navigare nevesse est, vivere non necesse est = att segla är nödvändigt, att segla är inte nödvändigt.
Behöver man inte vara vid liv för att segla???


Nulla regula sine exceptione = Ingen regel utan undantag
Bra försvar mot de som vill få folk under samma kam..


Noli me tangere! = Rör mig inte!
Vid obehagliga påhopp..


Donec eris felix, multos numerabis amicos = Så länge du är lycklig ska du ha många vänner.
Inte tvärtom alltså!


Qualis artifex pereo = vilken konstnär förgås inte i mig!
En plågad konstnärs replik. Eller när man inte får leva ut sina talanger.


Persona non grata = icke omtyckt person.
Sofistikerat sätt att tycka illa om någon.


Ab ovo usque ad mala = Från ägget ända till äpplena.
Ett kul alternativ till alla andra uttryck i samma genre.


Cave canem! = Akta hunden!


Memento te mortalem esse = Kom ihåg att du är dödlig.
Det glömmer vi lätt..


Pactum turpe = skamligt avtal.
Kan användas vid samtal om prostitution eller då onda planer smids.


Cedant arma togae= må vepnen vika för togan.
Togor inger respekt! Kanske polisen ska byta uniform?


Hodie mihi, creas tibi. = idag för mig, imorgon för dig.
Och så dyker man inte upp nästa dag..


Risum teneatis, amici = Må ni hålla tillbaka skrattet, vänner
När allvarsamma stunder är viktiga


Ergo bibamus! = Låt oss alltså dricka!
Skål!


Pia desideria = fromma önskningar


Naturalia non sunt turpia = Naturliga ting är inte skamliga.
Kör på!


Nemo ante mortem beatus. = Ingen bör anses lycklig före döden.
Livet är hårt!


Post cenam stabis = efter måltiden ska du stå.
Detta är faktiskt ett häslotips från 1600-talet...

Sunday, November 19, 2006

Gå inte på K-brunnar! Annars....

Tvångstankar är ett bevis på att vi alla är störda på något sätt.. Vi skiljer oss inte så mycket från "de där"...
Hur många kollar inte väskan 5 gånger för att se om biljetten eller plånboken är där? Kollar att dörren är låst en extra gång och drar gärna i handtaget för att försäkra sig om att det inte går att öppna.. Jag vet nog inte en enda människa som undsluppit tvångstankar...
Att kolla spis och dörr och nycklar och biljetter är väl supervanligt och kan ses som rätt förnuftigt att dubbelkolla.... (det är vid femte kontrollen det börjar bli lite oroväckande)

Det finns mindre förnuftiga tvångstankar...

Att bara gå på de vita sträcken vid övergångsställen.
Att bara gå på vissa gatustenar/plattor
Inte nudda linjer och/eller kanter
Röra på båda fötterna/benen/axlarna lika mycket. (för att skapa jämnvikt)
Svälja/harkla inför olika uppgifter

Undrar om det är vårt sätt att skapa mönster och struktur som får oss att göra dessa oförklariga ritualer? Det blir helt och rent.. ja, mer en helhet om vi inte går på några sprickor i marken..
Det gäller nog att lite då och då mostå frestelsen att göra vissa saker för att inte falla in i tvångstanketräsket..

Sen finns det fixidéer man får som liksom är besläktat med tvångstankarna men som man ännu har förnuft att stoppa...
Jag har vänner som har vill skrika fula ord när de är på konferenser eller föreläsningar med massa folk.. Bara ställa sig upp och ropa..
Andra är rädda att kräkas när de är på teater..
Vissa vill sträcka sig fram och ta på andra människor helt plötsligt. I håret eller handen..
Vissa skapar sig otäcka, spännande, sagolika, dramatiska scenarion för sig själva.. Liksom en lek fastän de inte behöver röra på sig för att leka.. De sitter och dagdrömmer ihop sagor om sitt och/eller andras liv...

Hur många människor skulle inte ses som spykiskt sjuka om de verkligen berättade allt de tänkte och gjorde?
Jag hoppas innerligt att vi alla kan hålla våra konstiga hjärnor i schack..

Thursday, November 16, 2006

Vilken typ är du?

Jag tillhör de som några gånger i veckan försöker få fart på arslet och träna. Målet är dock att i framtiden få mindre fart på arslet- d.v.s mindre frekvens. (frekvens = svängning/sekund)
Jag hoppar och skuttar till areobic, step up, bodystep, bodycombat, pilates och allt det där andra..

Det som kan få en att orka lite mer eller lite mindre är för det första musiken.. för det andra ledaren.

Jag känner mig nu kvalificerad att nämna några variater på träningsledare...

1: Det superpositiva hurtiga energiknippet..
Den här typen känner nog alla till... Det är den där typen som ler med hela kroppen och inte kan stå still ett ögonblick. Leendet känns dock oftast rätt påklistrat. Överdriven hurighet gör att man bara faller ihop. Ledaren behöver all energi i rummet för att vara så superpositiv att hon/han liskom suger ur en all energi. Man blir matt bara av att titta på henne/honom... Värre blir det när de börjar forma ord eller tjoa...
"Tjohoo! Vad kul!"

Utav denna variant av överhurtiga ledare finns sedan två undervarianter...

1:1 Den som älskar smärta..
De ledare som liksom blir höga på att det bränner i musklerna och tjoar extra då. När han/hon ser alla de lidande utövarna framför sig får denne machokistske ledaren en kick..
"Tjoo! Oj vad jobbigt! Känn hur det bränner.. Men ni klarar det! Det är jobbigt!"

1:2 Den som får orgamsiska känslor...
Den ledare som med alla sina positiva utrop får till en sensuell prägel på det hela...
"Det är brrraaaaaa.... Kom igeeeeen... Ååhhh! Vad ni är duuuktigaa!" Man vet inte om hon föröker vara sexig eller en typ av modersgestalt som försöker trösta...
Jag får genast flashbacks till den härliga TV-gympan på 80-talet... "Kniiip, det är braaa!"


2: Den hånande
Den typen av ledare som själv har en superkropp och superkondis. Den mest vältränade utövaren på passet kan inte mäta sig med denne alls...
Eftersom denna superkondis och sunda leverne med tio pass i veckan och ett havt geléhallon på lördagskvällen är en självklarhet för ledaren kan denne inte alls förstå hur vi vanliga kan gå omkring med så mycket hull (om än lite för oss vanliga) och så lite kondis.
Detta resulterar i ett förakt för de som går på passet. När man inte orkar studsa på brädan lika mycket som ledaren blir man blängd på.. Sedan hoppar ledaren ännu högre liksom för att visa hur dålig man är och för att visa hur bra just hon/han är.


3: Missar inget tillfälle..
En ledare som genom svettdropparna kollar in atleterna framför sig. Hur mycket guppar det här? Hur stort är det där? Ett extra leende. Hjälper till att lämna tillbaka din träningsmatta eller medarna. Kommer gärna nära för att visa just dig hur man gör en övning när hon/han i själva verket vill röra dig, prata med dig eller kolla närmre på något. Kanske frågar hon/han hur passet var för dig.. Härligt för den som gillar att bli uppraggad samtidigt som det bildas CD-skivor under armarna.. För andra upptagna eller för de som föredrar att visa sig från en aningen bättre sida vid raggningstillfället är det kanske inte lika roligt..


4: Den genuine
Den här ledaren blir älskad! Hyllad! En ledare som utan påklistrad och överdriven huritghet, elakhet eller annat knepigt klarar av rollen. Hon/Han är den ledaren som utstrålar glädje i det denne gör.. Glad, men utan klister. Uppmuntrande, men utan fakirtalanger. Någon som verkligen tycker om: sitt jobb, att leda människor till en bättre kondition och att träna..
En sådan ledare får en att orka hela vägen- oavsett musik!

Det finns säkert fler typer av ledare, men dessa har jag alltså lyckats identifiera...

Sunday, October 29, 2006

Ser vi dem? Tycker vi om dem?

Det finns så många människor som gör så mycket bra för oss andra utan att vi ger dem beröm av något slag.

Buschaufförer som dagligen tar oss till våra destinationer. Vi ser det som en transportsträcka.. Ett onödigt måste för att ta sig från A till B.
Hur många gånger har man tackat chauffören?
Människor går in i bussen trötta och stressade. Orkar inte vara sociala. Vill att allt ska gå lite fortare.. Att det ska vara fredag kväll. Ingen tänker rikigt på den stackars chauffören som möter dessa människor hela dagarna.
Vissa hälsar flyktigt, men hur många säger hej med hela hjärtat?

Fick en uppenbarelse om detta en gång.. Och nu försöker jag alltid hälsa och vara glad när jag går på bussen. Le mot den som kör och vara trevlig. Det är deras arbetsplats och de förtjänar att få ha en bra arbetsmiljö lika mycket som de vi andra när vi sitter på våra fräsha kontor eller var vi nu är..
Andra arbetare med som vi inte tänkter så på är ex. alla de brevbärare som tömmer brevlådorna utanför våra ICA-butiker, de som ser till att snön är undanröjd utanför vårt trapphus eller isen täckt med massa grus och bagaren som ger sig upp i ottan för att baka vårt goda bröd.
Alla dessa människor från busschaufförerna till bagarna är sådana som bara blir uppärksammade när det är något som gått snett. Alla de otaliga gånger som de hjälp oss at ta oss fram och göra det vi ska och vill tänker vi inte på för det tar vi för givet.

Sen finns det andra arbetare som vi kanske glömmer bort, men som när vi tänker på dem ser ner på.. Lågavlönade människor som sliter arslet av sig för oss och får förslitningsskador...
Städerskor, sophämtare, lastbilschaufförer..
Sådana jobb som många inte kan tänka sig att ha.. i alla fall inte längre än under någon sommar eller vid kristider då extra inkomst är behövligt. Men faktum är att du aldrig kan veta vilka livssituationer som gjort att människor tagit sig sådana lågstatusjobb. Inte är det för att bli nedtittad på av andra i alla fall..

Nu säger jag inte att andra människor med kontorsjobb eller annat inte känner likadant.. Tvärtom kan de också känna sig ouppskattade. Men jag tror bara att vissa yrken ses ned på av många människor. Tänker man på en undersköterska så tänker man lågavlönad, men man tänker också att det är en bra människa som tar hand om andra och inte får tillräckligt credit för sitt jobb. Tänker man på en lokalvårdare kommer det lågavlönade också fram. Men också att det verkar vara en typ som inte har några ambitioner i livet och nöjer sig med att skrubba hela dagen.. Tänker man lite längre kan man bli ödmjuk och faktiskt fundera på hur det skulle se ut och fungera utan dessa människor...

Vi kanske alla ska ge varandra lite glädje och vänlighet ibland. Få människor att trivas lite bättre. Det säger bara pang så är julen här så varför inte börja vara lite extra snäll redan nu och sedan försöka strecha på den snällheten runt hela året.

Friday, October 27, 2006

Stackars barnen från Frosmofjället!

Nu vet jag hur barnen från Frosmofjället känner sig.
Stackars barnen från Frosmofjället!

Det spelar ingen roll hur hårt man knyter halsduken. Snön letar sig in ändå. Man ser inte var man går.. Man ser inte var man inte går heller.
Småspiken vill gärna träffa ens ansikte. Yr flera varv runt en och sätter sig på lämplig plats.

Halsduken blir härligt blöt av andedräkten eftersom man knutit den så den når över munnen.. Det är ju som sagt inte bara andedräkten som blöter ner.. Det är ju de förpillade flingorna också...

Man lovar sig själv att sitta inne hela dagen, men livet vill annat. Det var visst den där tvätten i tvättstugan och så fanns det visst ingen mat hemma. Det är bara att klä på sig och de sig ut och kriga mot snön.

Man kanske ska mumifiera sig.. Vira flera varv tyg runt kroppen för att förhindra väder och vind från att leta sig in och förkyla kroppen...

Saturday, October 21, 2006

Confession

Tantvarning:
Att gilla rabattkuponger

Tantvarning:
Brodera och/eller virka och/eller sticka

Tantvarning:
Diggar program som "allsång på skansen" och "på spåret"

Tantvarning:
Löser korsord

Tantvarning:
Skulle gärna se på tulpanodlingarna i Holland eller vandra i de botaniska trädgårdarna

Dags att pensionera mig?

Lyckligtvis har jag ännu några otantiga drag kvar i livet...
Får hålla hårt i dem! (Samtidigt som jag börjar fundera på mina pensionsfonder..)

Thursday, October 19, 2006

Bomull eller råstyrka

Hat kan man komma långt på..
Adrenalinet pumpas ut i takt till hjärtat som får samma BPM som en trance-dancelåt..
Man kör på vilja, på råstyrka.

Hat är liksom råstyrka på något sätt...

Kärlek är underbart, men kan vara lite fromt ibland.
Man blir liksom bomullsmjuk.
Man blir som creppapper och glitter.
Det kommer man inte långt på.

Kärlek övervinner allt....?
Jag tror den kan övervinna mycket om man har viljan till det. Då, om kärleken är stark och också människorna det berör, kan man hoppa över hinder och ha varandra före och efter.. Och kanske hålla varandra i händerna över hindret. (Tror faktiskt att människors envishet och erfarenheter om relationer är avgörande när man ska ta sig igenom svåra saker som par..)

Men inget förenar som hat! Har man en gemensam fiende blir man nog ett bättre lag. Genom att förena sitt lag uträttar man mer...

Med kärlek och ömhet får man inte allt. Man måste visa nässkinnet ibland; inte vara bomullsmjuk och glittrig..
Det kanske inte är riktigt hat då, men det är i alla fall inte alltid kärlek.
Kanske till sig själv då eller till den man sticker ut näsan för..

En riktig fredsmäklare kanske skulle säga att det alltid går bättre med kärlek och att man aldrig kommer någonvart med att vara lite uppstudsig.. Att det kommer tillbaka till en... Men lite envis måste man vara! Är man för snäll trampar folk gärna på en. Vad hjälper det då om man lite försynt ropar "aj!" ? Är man för snäll har kärleken inte gett en något annat än ett platt ansikte och massa fotavtryck.

Fast älskar man sig själv kanske man kan undvika många fotavtryck på sig.. Då kanske man står upp för sig och blir hårdhudad ibland för att försvara sig.. Med risk för att såra andra. Älskar man andra då?

Wednesday, October 18, 2006

Vänta = god blir ond!

Nu har jag ringt och ringt och ringt och planerat och skrivit och fixat. Färdig att sätta igång med uppgiften jag fått... Men vad händer? Jo klartecknat, det där avgörande samtalet, väntar på sig. Alldeles för länge!
Tiden rinner ur händerna. Paniken börjar smyga sig på. Man funderar på att börja mygla, fuska... Sätta igång ändå...
Med då kommer väl någon på en bara för det.. Eller så avslöjar ens dåliga samvete en... Fast egentligen är det inte jag som ska ha dåligt samvete. Det är de där som väntar med att göra den minimala uppgiften att höra av sig till mig och säga "Okej! Vi kör på din grej."
Med deadlinen hängande över huvudet känns det som att ett avslag nu skulle bli förödande. Då blir det med ganska stor sannoliket mygel och fusk av det hela!

En rätt hederlig och ärlig person håller på att byta sida!

Monday, October 16, 2006

Tummen sitter rätt hårt

Att få tummen ur..
Jag är nog en sådan människa som behöver en liten piska för att få saker gjorda. I alla fall sådant som inte är så kul att göra. När jag gillar något gör jag det gärna. Lite för mycket för att förtränga det där som jag borde få till att göra.
Ringa tandläkaren är en sådan sak jag gärna drar ut på. Gå till banken en annan. Det är liksom så att jag måste ha en deadline för att få till det. Eller så ska jag ha lovat någon att ringa och då måste man ju hålla det.

Vet inte riktigt varför jag är så här skev. Hoppas andra är det också! Vet ju att tandläkaren gör att jag mår bättre i längden och att öppna sparkonto på banken också gör det lättare i livet. Men ändå kan man inte se det när man sitter där hemma och vet att man måste ringa. Det tar emot lite.. Vad ska man säga och hur?
Sen när man väl ringt fattar man inte varför man aldrig fick tummen ur. Ibland kan jag nästan känna mig lite stolt över att jag ringt till tandläkaren och bokat tid. Vad är det för sätt? Att ringa någon är väl inte något att vara stolt över.
Kanske om man är fjorton och ska ringa någon man är kär i. Då är man jäkligt modig! För tänk, då får han ju reda på vad man känner och det är ju inte bra!

Att säga att man inte hinner är kanske sant ibland. Men ofta handlar det om prioritering och om man verkligen vill det man borde göra. Jag vill nog inte så gärna ringa tandläkaren...

Sunday, October 15, 2006

Kvinnors gener och analyseringstvångstankar

Analysera....
Vad är det för gen som gör att damer, kvinnor tjejer, brudar alltid ska analysera?
Tänka och undra kring folks beteende, ord, tankar, rörelser, blickar m.m.
Vad tycker den här personen om mig egentligen? Vad tänker den här personen nu? Varför sa personen just så? Att alla sådana tankar blir bättre med åldern för att man blir säkrare på sig själv och bryr sig mindre om vad andra tycker är rätt självklart.. Men vi är ändå ett analyserande kön..

Är vi uppfostrade så? Att alltid vara ödmjuka och tänka på andra. Fundera på orden och samtalet. Förstå och inte ta över för mycket. Vara söta och rara och inte ta för stor plats. Är det därför vi inte kan vara rakt på- rättfram?

Vi kan ligga vakna många timmar och undra över varför han sa så eller inte sa så. Vi kan fundera över detaljer som att han log när jag åt en makaron. Vad ska en sådan sak betyda...? Så tänker man.
Vi ligger och funderar över vad kollegorna nu ska tro när man råkade säga något helt galet och/eller pinsamt och sedan inte fick förklara sig.. Eller vad det är för fel när ens vän inte svarat på mailet på över en vecka.
Ja, vi är komplicerade... och tror nog att andra är lika komplicerade och djupt tänkande som vi själva är. Vi kan ge hintar, men utan att få respons på dem för att den vi ger dem åt inte alls uppfattar några hintar.. (denna person är kanske oftast utav manligt kön eftersom vi kvinnor lärt oss läsa varandras hintar... vi är ju rätt lika )

Vi kanske är födda med det? En förmåga att använda känslor och läsa in hela kroppen hos den vi samtalar med.

Fast eftersom en del av det handlar om själförtroende och förmågan att lita på sig själv och inte bry sig så fruktansvärt om vad andra ska tycka om man kommer farandes på en skateboard med pumps och en lila hatt på sig borde det ju betyda att uppfostran har en del med saken att göra..
Dags att sätta på sig rödstrumpan kanske??

Det finns gränser för hur mycket man ska bry sig eller inte... Skada inte andra, men skada inte dig själv heller, för Guds skull!

Thursday, October 12, 2006

Längtan

Vad vore livet utan lite längtan och mötet efter att ha längtat?
Allt blir liksom lite bättre med längtan. Man uppskattar saker mer då.
Tänk att ha skramlat ihop pengar till den där resan för att sedan få sätta sig i ett flygplan och möta den kultur man längtat efter. Vad man njuter! Det blir en riktig belöning för hur man slitit..
Eller när ens kärlek inte är hos en eller kanske inte har kommit än. Så mycket gladare man blir när han då dyker upp. (Eller hon för den delen.)

Tänk att alltid få det man vill ha just när man vill ha det. Materiellt, känslomässigt och relationsmässigt. Tänk att aldrig längta. Livet skulle inte vara lika spännande. Man skulle inte se vad man hade på samma sätt. Bli lite bortskämd.
Vissa saker behöver man aldrig länga efter. Man tar de för givet. (Man kanske ska ta och tänka på de sakerna man tar för givet och tänka hur det skulle vara utan?)

You don't know what you've got 'til it's gone.
Tänk att det försvinner en stund eller är precis utom räckhåll en stund. Det där man vill ha och har. Så man får längta. Då skulle man nog inse hur bra saker och ting är.

Jag tänker inte skriva "den som väntar på nå't gott....." för jag tror att man kan vänta ihjäl sig på det viset. Slösa bort sitt liv och inte få saker att hända själv. Mam måste ju våga satsa lite och låta saker ske.
Visst, om man får saken man väntat på och blir så där överlycklig kanske det inte spelar någon roll hur länge man väntat. Jag hoppas bara man har kämpat för att få det man vill ha då och inte överlåtit det till ödet eller någon annan.. Men tänk om det inte alls visar sig vara så bra som man hoppats? Vad gör man då?
Och om man längat så mycket efter en sak och sen får ångest för att man inte har något nytt att längta efter.. Precis som bergsklättrare och andra idrottare som blir helt tomma och nästan livlösa när de fått vad de kämpat efter så länge. De har liksom inte tänkt på livet efter att de nått målet...
Vissa människor tror jag kanske lever på den längtan där man aldrig kommer att få det man vill för att man egentligen inte vill ha det... För vem vet hur livet skulle bli då... Om man fick det man sa att man ville ha och det inte alls blev bra- livet..

Glöm inte att längta lite nu och då. Det är sunt för kroppen och knoppen. Att ha mål att sträva mot.
För den som väntar på nå't gott uppskattar saker bättre när de kommer.

Wednesday, October 11, 2006

Shopping- Survival of the fitest

Survuval of the fitest är en teori som handlar om evolutionen. En växt med en viss typ av gen funkar bättre än andra och tar över den sämre sorten. Människor med viss tålighet mot en sjukdom versus de utan. De sistnämnda dör- de fösrstnämnda blir nog rätt sjuka, men överlever. De kanske blir resistenta mot sjukdomen och överför de bra generna till sin avkomma.

Nuförtiden behöver man dock inte vara ett genetiskt mästerverk för att klara av diverse åkommor. Det var bl.a. våra kära forskare i medicin sett till. Nu kan den genetiskt svage - på en viss punkt- växa upp och kanske bli nåt klyshigt som näste nobelpristagaren i fysik eller bota AIDS eller så blir han/hon en underbar medmänniska och en superbra förälder..

Även om teorin främst handlar om evolution har vi i vårt samhälle adopterat det tänket.. Kanske finns det med naturligt i oss eftersom evolutionen faktiskt fortgår hela tiden? Vi vill döma. Vad är bättre och sämre. Kanske föraktar vi det sämre, det svagare?

Vi i vårt samhälle ska alltid promota oss själva och bli upptäckta. Den sämre får inget jobb eller ingen partner. De sämre i skolan bör ofta anpassa sig till skolan och inte tvärtom.
Även i mindre betydande sammanhang är det "s.o.t.f."- tänket som gäller. Exempelvis shopping.

För det första ska du helst ha pengar att spendera. Detta kräver att du har promotat dig, skött studier och skaffat kontaker.. För det andra ska man vara uthållig. Springa från affär till affär utan att få skavsår, stela och uppsvällda ben och fötter. Och om man får det gäller det att bita ihop och koncentrera sig på uppgiften och jakten. Nu kan man välja några alternativ när man ska ge sig ut och shoppa. Man kan gå på de mer bekväma kläderna och skorna. Kläder som är lätta att ta av och på för att underlätta provhyttscenerna. Skor som är skona att gå i länge. Men detta kan betyda att man inte ser så chic ut som man vill.

Har man i alla fall kommit förbi kläd- och skorhinder och kan förtränga benens värk ska man utsättas för ett nytt hinder. Försäljarna!

De hjälpsamma damerna och herrarna med påklistrade leenden och överdrivet trevligt sätt och tonläge. Alltför ofta får man höra: "Sitter som ett smäck" eller "De är som uppsydda bara för dig!"
Leendes tittar man sig i spegeln och försöker se vad de ser. Att den där valrossen i byxor tre storlekar för små är något bra. Att allt späcket skall vara där...
Ger man försäljarna ett litet "jo" eller "ja" -oavsett hur starkt eller/och säkert- hörs genast:
" Jättebra! Då tar vi dem! Vi kanske ska ta två eftersom de var så bra."
Här gäller det att vara benhård. Inte trevlig och väluppfostrad. Våga stå emot- SÄG NEJ!

Man kan inte låta bli att undra hur många stackars snälla människor det är som inte vågar stå emot. Som betalar massa pengar för något halvdant eller för något de inte vet om de vill ha. Dessa snälla väluppfostrade människor som inte vill vara till besvär och väcka obehagskänslor på något vis.

Shopping har blivit en del av teorin. Dags att bygga upp ett försvar. Medicinera sig. Bli genetiskt stark mot shoppingens fällor!