Tummen sitter rätt hårt

Att få tummen ur..
Jag är nog en sådan människa som behöver en liten piska för att få saker gjorda. I alla fall sådant som inte är så kul att göra. När jag gillar något gör jag det gärna. Lite för mycket för att förtränga det där som jag borde få till att göra.
Ringa tandläkaren är en sådan sak jag gärna drar ut på. Gå till banken en annan. Det är liksom så att jag måste ha en deadline för att få till det. Eller så ska jag ha lovat någon att ringa och då måste man ju hålla det.

Vet inte riktigt varför jag är så här skev. Hoppas andra är det också! Vet ju att tandläkaren gör att jag mår bättre i längden och att öppna sparkonto på banken också gör det lättare i livet. Men ändå kan man inte se det när man sitter där hemma och vet att man måste ringa. Det tar emot lite.. Vad ska man säga och hur?
Sen när man väl ringt fattar man inte varför man aldrig fick tummen ur. Ibland kan jag nästan känna mig lite stolt över att jag ringt till tandläkaren och bokat tid. Vad är det för sätt? Att ringa någon är väl inte något att vara stolt över.
Kanske om man är fjorton och ska ringa någon man är kär i. Då är man jäkligt modig! För tänk, då får han ju reda på vad man känner och det är ju inte bra!

Att säga att man inte hinner är kanske sant ibland. Men ofta handlar det om prioritering och om man verkligen vill det man borde göra. Jag vill nog inte så gärna ringa tandläkaren...