Idag var det luciafirande på skolan. Alla barn samlades i gymnastiksalen för att titta på niornas uppträdande..
In tågade en lucia, massa tärnor och så en hel hög med stjärngossar, varav den sista höll en supermaxad stjärna i handen.. Riktigt pimpat! Ingen hade levande ljus, utan körde på batteri..
De var väldigt blyga så de tog knappt i och när grabbarna passerade micken var de bara tvungna att vråla "woeho" med sina spruckna målbrottsröster...
Mycket hormoner, mycket image och en hel del nerver och fnitter gjorde det hela till en plåga, men på något vis en charmig plåga.. Visst minns man 15-årsnojjorna och allt som försiggick då.. Men inte längtar jag tillbaka.. Nej, fy!
Jag har funderat på om man inte borde ta bort tvånget för dessa nior att uppträda.. De som inte vill beter sig ju ändå som apor..
Det fanns en ljusglimt då en tärna sjöng solo och det var fantastiskt vackert..
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment