Igår när jag i godan ro satte mig ner för att läsa den där studentlitteraturen och se den när filmen om autism får jag en chock när jag ser på planeringen för kursen...
Herregud!
Det är ju massor att göra!
Och det snart!
Det var bara att koppla på hjärnan på högaktivitet och skita i den där lagade middagen. Fryspizza fick agera bukfyllnad...
Idag har den värsta paniken lagt sig, men det är fortfarande hutlöst mycket att göra..
Förstår inte hur jag kunnat ta det med sådan ro innan...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment